De fem saker människor ångrar mest på dödsbädden

Under många år arbetade jag inom palliativ vård. Mina patienter var de som hade gått hem för att dö. Några otroligt speciella tider delades. Jag var med dem under de sista tre till tolv veckorna av deras liv.

Människor växer en hel del när de konfronteras med sin egen dödlighet. Jag lärde mig att aldrig underskatta någons förmåga att växa. Vissa förändringar var fenomenala. Varje människa upplevde en mängd olika känslor, som väntat, förnekelse, rädsla, ilska, ånger, mer förnekelse och slutligen acceptans. Varje enskild patient fann dock sin frid innan de avvek, varenda en av dem.

När frågan ställdes om de var ångerfulla över något, eller något de skulle gjort annorlunda, så återkom vissa teman igen och igen. Här är de fem vanligaste:

1. Jag önskar att jag hade haft modet att leva ett liv sant mot mig själv, inte livet som andra förväntade av mig.


Detta var det vanligaste folk ångrade. När människor inser att deras liv nästan är över och ser tillbaka på det med klarhet, så är det lätt att se hur många drömmar som har gått ouppfyllda. De flesta hade inte hedrat ens hälften av sina drömmar och var tvungna att dö med vetskapen att det berodde på val dom hade gjort, eller inte gjort.

Det är mycket viktigt att försöka hedra åtminstone några av dina drömmar på vägen. Från det ögonblick du förlorar din hälsa så är det för sent. Hälsa ger en frihet som väldigt få inser, tills de inte längre har den.

2. Jag önskar att jag inte jobbade så hårt.


Detta kom från varje manlig patient som jag vårdade. De missade sina barns ungdom och sin partners sällskap. Kvinnor beklagade sig också över det här. Men eftersom de flesta var från en äldre generation så hade många av de kvinnliga patienterna inte varit familjeförsörjare. Alla de män jag vårdade ångrade djupt att dom spenderat så stor del av sina liv på löpbandet av en arbetsexistens.

Genom att förenkla din livsstil och göra medvetna val på vägen så är det möjligt att inte behöva den inkomst som du tror att du behöver. Och genom att skapa mer utrymme i ditt liv så blir du gladare och mer öppen för nya möjligheter, sådana som är bättre anpassade till din nya livsstil.

3. Jag önskar att jag hade haft modet att uttrycka mina känslor.


Många begravde sina känslor för att hålla sams med andra. Som ett resultat nöjde de sig med en medioker existens och blev aldrig den som de verkligen var kapabel till att bli. Många utvecklade sjukdomar relaterat till bitterheten de bar som följd.

Vi kan inte styra andras reaktioner. Men även om människor inledningsvis kan reagera när du ändrar hur du är genom att tala ärligt, så höjs i slutändan relationen till en helt ny och hälsosammare nivå. Antingen det eller så släpper det den ohälsosamma relationen från ditt liv. Hursomhelst, så vinner du.

4. Jag önskar att jag hade hållit kontakten med mina vänner.


Ofta skulle de inte riktigt inse alla fördelar med gamla vänner tills deras döende veckor, och det var inte alltid möjligt att spåra dem. Många hade blivit så fast i sina egna liv att de hade låtit gyllene vänskap rinna ut i sanden genom åren. Det fanns mycket djup ånger över att inte ge vänskap den tid och ansträngning som det förtjänade. Alla saknar sina vänner när de är döende.

Det är vanligt för vem som helst med en hektisk livsstil att låta vänskap glida isär. Men när du står inför döden så faller de fysiska detaljerna i livet bort. Folk vill få sina ekonomiska angelägenheter i ordning om möjligt. Men det är inte pengar eller status som innehar den verkliga betydelsen för dem. De vill få saker i ordning mer till förmån för dem de älskar. Vanligtvis så är de dock för sjuka och trötta för att någonsin hantera denna uppgift. Allt handlade om kärlek och relationer i slutändan. Det är allt som återstår i de sista veckorna, kärlek och relationer.

5. Jag önskar att jag hade låtit mig själv vara lyckligare.


Detta är en förvånansvärt vanlig en. Många inser inte förrän i slutet att lycka är ett val. De hade fastnat i gamla mönster och vanor. Denna insikt svämmade in i deras känslor och deras fysiska liv. Rädsla för förändring gjorde att de låtsades inför andra, och inför sig själva, att de var nöjda, när de i själva verket djupt inom sig längtade efter att skratta ordentligt och ha lekfullhet i sitt liv igen.

När du ligger på din dödsbädd så är vad andra tycker om dig långt från ditt sinne. Så underbart att kunna släppa taget och le igen, långt innan du dör.

Livet är ett val. Det är DITT liv. Välj medvetet, välj vist, välj ärligt. Välj lycka.

Dela det här med dina vänner nedanför så dom inte begår samma misstag, och för allt i världen, håll kontakten med dina vänner!

Skrivet av Bronnie Ware


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0